År 1999 nov-dec

17 november 1999

Imorgon ska vi tillbaka till sjukhuset på återbesök. De ska ta jättemånga blodprover på Tove för att kolla hennes hormonnivåer. Det är urjobbigt att se dem plåga henne på det viset. Jag får ont i magen bara jag tänker på morgondagen.

Idag och igår har Tove varit orolig, lättretlig, missnöjd, matvägrat lite, sovit ytligt och vaknat och skrikit, och småkräkts litegrann. I vanliga fall är hon glad och nöjd och äter och sover regelbundet. Jag misstänker att hennes elektrolyter passerat nedre gränsen. Jag sänkte salttillskottet igår eftermiddag från 0,8 ml till 0,5 ml. Vi får se vad natriumprovet visar imorgon. Jag har också sänkt hennes hydrocortone med 1/4 tablett f.o.m idag. Kanske påverkar det henne.

Eftersom Tove är så lättskött när hon mår bra känns det jättejobbigt de dagar som hon mår som idag. Jag blir nervös och irriterad. Jag skriker åt Erika och t.o.m åt Tove när hon har skrikit hysteriskt ett bra tag i samband med matning. Jag kan inte tygla min ilska, fast i grunden tror jag att det är oro det handlar om. Jag kastar ner henne i vagnen och kör henne över tröskeln så hon hoppar upp och ner i vagnen. Efter någon minut tar jag dock upp henne och tröstar henne och undrar vad fan jag håller på med. Det känns som om huvudet kokar över.

18 november 1999 

I samråd med läkare Mia Myrvik ökar vi Toves hydrocortone igen för att se om hon mår bättre. Och det gör hon. Elektrolyterna håller sig över gränsvärdet.

24 november 1999

Oavsett delad läpp och platt näsa är Tove den sötaste bebisen i hela världen. För min skull hade de inte behövt göra en enda operation. Hon har ett ljuvligt leende och intensiva, blå ögon. Glädjen i hennes ögon är påtaglig och värmen sprider sig i kroppen när jag möter hennes blick. Jag bara måste pussa henne om och om igen. Jag får liksom inte nog. Det känns som en nyförälskelse faktiskt. Det kanske har tagit så här lång tid för mig att på allvar förälska mig i henne? Oron och sorgen har kanske dämpats såpass att jag kan släppa fram de känslorna nu. En sak är i alla fall säker – allt känns genast mycket lättare. Det låter som om jag inte älskat henne innan, men det har jag. Men den här nyförälskelsen – och framför allt glädjen – känns ny.

3 december 1999

Det enda sättet att utröna ifall Tove har urinvägsinfektion är att göra blåspunktion – sticka in en nål ovanför blygdbenet direkt ner i blåsan och dra upp urin den vägen. Tre urinprov har visat på bakterier – men bakterierna kanske bara sitter utanpå. Vi måste veta om hon har urinvägsinfektion. Två olika läkare sticker Tove fyra gånger utan att få upp en droppe urin. Tove gallskriker och jag gråter hela vägen hem. En mamma ska skydda sina barn mot allt ont – inte utsätta dem för smärta. Tove har feber på kvällen – troligen har hon skrikit upp sina kortisonreserver. Hon får dubbel dos.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>